Smärtan jag kände då, är styrkan jag känner i morgon.
Det tog nästan en vecka att smälta.
Här kommer min upplevelse av göteborgsvarvet 2014.
Formen var i topp, kände mig lätt, inga skavanker,
lagom med mat, lagom fyllda vätskadepååer.
En start som bara gick att drömma om, långt fram på vänster sida.
Jag kände att jag var redo för ett nytt personbästa och en grym prestation.
så blev det inte.
Jag tog rygg på en kille med falurågrutknäcke på tröjan. den var lätt att känna igen bakifrån och han höll ett lagom tempo.
Lätt, snabb och bra tryck i benen.
Denna känsla hela två km. där efter ett felsteg, ett knak i bröstryggen.
Smärtan mellan två av bröstkotorna var enorm.
Efter 4 km kräktes jag pga försämrad djupandning och smärta.
Armar domnade bort och jag kände inte av min överkropp längre.
Efter knappa 9 km gick jag åt sidan, ringde upp andreas som sa att jag skulle fortsätta, jag verkade ha hållt en bra tid, men där tog det stopp, på riktigt, hoppade snabbt in i en taxi innan jag hann ångra mig igen. Där tog det slut, hårt att erkänna för någon som mig, med den vilja jag har, då ger man inte upp.
Vill man - kan man, eller?
jag var tvungen att ge upp, ge upp , ge upp. .
det gör ont. träning kan göra ont, men inte såå ont.
1 års uppladdning, 1 års träning, styrketräningen som hamnat skymundan, just i den stunden var det inte värt det. Jag ville spy på allt som hade med träning att göra, i bussen hem ville jag aldrig knyta på mig löpardojorna igen, och aldrig ställa mig på ett gym. det var känslan jag hade. den försvann ganska fort. tur det.
Jag mötte upp min fina familj efteråt, dem tröstade mig med att det kommer ett nytt varv nästa år, och med tårarna forsandes ner för kinderna ville jag bara strypa dem för stunden. vadå nästa år? ett helt år till, jag hade ju redan väntat på denna dagen ett år, skulle jag behöva vänta ett helt jävla år .. igen? Fick iallfall snutta en stund på min lille systerson, den bästa trösten som inte gjorde någonting annat i hela väldlrden viktigare.
Hem till varberg, beställa en fet räkrulle från campino. krypa upp i sängen och äta ett hav med choklad.
jag är också mänsklig. jag behövde det.
Det är en konst att lyssna på sin kropp i sånna sammanhang
det är nog det, konsten att avbryta innan det går för långt som är : Hälsa på dina villkor.
Nu : tillbaka till gymmet, tillbaka till grundträning och pyspunka. Nästa år ska jag vara ännu vassare. ännu starkare, ännu snabbare.
jag kommer tillbaka.
om man vill komma någonstans, gå någonstans .
olivia