ptkostolivia

Idag tänkte jag svara på frågan hur jag har tagit mig dit jag har tagit mig , jag har tidigare fått frågor om hur jag har gått till väga, vad jag tyckt om utbildningar och vad som gjorde att jag valde den inriktning som jag valde osv.

 

Vi börjar med att spola tillbaka tiden, si sådär 10 år.(phhu nu kände jag mig gammal)

Jag tror faktiskt att det började redan på högstadiet. starten, kicket, dem positiva upplevelser.

Ängskolan, tre års idrottsklass, chansen att testa på olika sporter, och med fotbollen som då låg mig varmast om hjärtat. Under tre år fick man chansen att inspireras av idrottslärare, speciellt en föreståndare i världsklass med massa olika täningsformer i bagaget, det var där jag börja inse att det fanns fler bra träningsformer än bara fotboll( det var dock tufft att ekänna det för sig själv ;) , vi gjorde våra årliga resor till olika skidorter, och avslutade med träningsläger i Barcelona. Vad jag inte visste då, var att detta skulle till att bli min start på framtida yrket.

 

Skolavslutning i 9an rullade in och ingen var säkrare än mig på att jag skulle lämna Mark och dra mig ner mot Varberg. vissa dagar ångrade jag det, andra dagar var jag tvärsäker. sånt är livet.

Nästa resa blev SPA & Fitness programmet på Drottning Blanka. En liten genuin skola, få elever, många bra lärare, en sammanhållning som man bara kunde drömma om. Även där inspirerande lärare och ett gäng härliga tjejer med vilja av stål. Det var där jag la den teoretiska grunden för mina fortsatta studier.

Vi rabblade muskler på latin dagar i ända, lärde oss om kroppens alla leder, revben hit lårben dit, prov efter prov och steget närmare studenten.

 

Det var här jag fick mina första titlar som:

Efter studenten var vi 7 tjejer som bestämde oss för att dra upp till norge för att jobba på tvåav dem absolut finaste spahotellen i Norge, Quality spa & resort Norefjell och Kragerö.

7 tjejer i en liten sketen stuga om 3 små små rum och en liten toalett. ja, ni kan ju föreställa er hur det såg ut.

otroligt tufft, påfrestande, roligt, lärorikt, blod, svett och tårar, men mest av allt är jag glad över tiden i våran lilla timmerstock-stuga.

Vi jobbade främst som massörer men fick även testa på lite olika träningsformer,

Jag minns speciellt ett av uppdragen vi fick där uppe på Norefjell, och det var en riktig "aha-upplevelse".

Vi fick i uppdrag att ta oss an två damer i medelåldern, båda med väldigt dåliga matvanor, som la ca noll minuter i veckan på träning osv. Om jag inte minns helt fel så bodde dessa damer på hotellet 1 vecka, och vi skötte allt runt omkring dem. Vi tränade tillsammans, vi fick hämta deras mat och plocka till en bra lunch i resturangen till dem. Vi utförde vissa specialbehandlingar som skulle få igång cirkulation, föra ut slaggprodukter och få en bättre återhämtning till nästa träningspass . Som resultat minskade dem flera cm i midjan, och jag minns att dem såg så mycket piggare och fräschare ut när dem lämnade hotellet, det gav mig en kick.

Jag vet att förutsättningarna var dem bästa. Helt isolerade, på ett hotell, högt uppe på ett berg, hjälp med både träning och kost. så ser det inte ut i verkligheten, meeeen, det gav mig en kick.

 

I Maj 2011 återvände jag hem till Sverige och till varberg där jag hade min fina Andreas.

När jag stog där sista dagarna på Norefjell, masserade upp till 5-8st klassiska massager på rad. Då sa min kropp ifrån. under så lång tid hade jag utsatt min kropp för detta, hade jag inte ont i armbågar eller handleder, så var det rygg och höft, nacke och ben.. värken släppte aldrig, den blev konstant.

 

Jag hade bestämt mig, i framtiden ska jag bygga upp min kropp, istället för att slita ner den. den är värd bättre än så.

 

jag är säker på att man kan jobba som massör, på heltid, dygnet runt, men man måste veta hur man tar hand om kroppen på bästa sätt där mellan, man måste veta hur man stärker kroppen, man måste vara väl medveten om hur man använder sin kropp då man står konstant 8 timmar i sträck, och dessutom ett yrke där man använder hela kroppen som hjälpmedel. man måste vara medveten, man måste inse vad kroppen kan ta skada av att använda den på fel sätt. Det insåg aldrig jag då. att vara en bra masör kan vara världens bästa träningspass, men så var det inte för mig. då.

 

Jag flyttade hem till Varberg, började kolla runt på både jobb och utbildningar. fick ett sommarvik på Varbergs vackraste boende för demenssjuka personer. Det dröjde bara några månader tills jag fick en fast tjänst, min kropp började återhämta sig. Visserligen är det mycket tunga lyft osv inom vården men det var inte samma konstanta belastning.

Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att jobba inom vården hela mitt liv,

Jag trivs där och jag trivs med att hjälpa andra människor, jobbet i sig när man får umgås med dem sjuka ger en så mycket tillbaka, goa skratt, historier, disskutioner och helt underbara arbetskamrater, men tyvärr så ändras lagar och bestämmelser även inom vården. allt mer pappersarbete, dokumentationer och allt annat som inte har med vården att göra läggs på personalen och man jobbar inte längre med patienterna utan med datorn och på kontoret. alldeles för mycket tid tas ifrån dem sjuka. och det tycker jag är fel. NEJ, jag vill jobba med människor. inte med papper.

Jag tycker det är skämmande att det får denna utvecklingen och jag vill inte vara med om den.

Därför måste ett yrkesbyte ske. och jag visste ju att var det något jag brann för så var det träningen, den får mig att känna mig mer hemma än jag någonsin kännt mig.

Jag känner mig aldrig så hel som jag gör inne på gymmet eller i löparspåret.

Jag har aldrig kännt mig speciellt smart, absolut inte intresserad av siffror, noll bra på svenska språket. jag har inget intresse i pappersarbete, och jag finner ingen styrka i att lära mig massa juridiska lagar eller regler.

 

Jag ville bli personlig tränare och kostrådgivare.

Jag började kollade runt på massa olika utbildningar, både treåriga, ett åriga och dem lite kortare på 2-6 månader. Det är här det blir svårt, vilken ska man välja? Börjar man söka så ploppar det nämligen upp personlig tränar -utbildningar hit och dit, allt från 1 veckas utbidlningar , till distanutbildningar, gratisutbildningar osv, you name it .! ja, ni hör ju. det finns en uppsjö och priserna varierar.

min fråga är , hur kan man läsa till personlig tränare på distans? världens mest praktiska arbete. phu, det gäller att verkligen läsa mallan raderna och inte bara gå på allt, som ändå låter bra.

 

När jag valde utbildning så var det viktigaste för mig var att få en bra utbildning som står relativt högt ute på arbetsmarknaden. Jag la hellre några tusen extra än att ta en billigare och inte få samma kvalité,

Fick bäst intryck av The Academy ( även där igenom jag har spinningslicensen), proffsiga, sammansvetsade och lärare/föreläsare i världsklass. jag ångrar mig inte en sekund.
Vilken utbildning du bör välja kan jag givetvis inte svara på , då jag bara kan prata för den jag har gått via The Academy och jag är jätte nöjd med den. Man fick en bra grund, och lärarna/föreläsarna är fantastiskt inspirerande och alla är aktiva och framstående inom branchen. En annan fråga som ofta dyker upp är om det är lätt att få jobb efteråt? lätt? nja, det är som alla andra yrken man måste visa att man finns, man måste drivas av att bli duktigare och att lära sig mer, man måste vara lyhörd och vara på plats, konkurransen är hård och man måste försöka bygga upp en kundkrets, det krävs mycket tid från början, en tid som du troligtvis inte får så mycket betalt för i pengar , men desto fler erfarenheter. Det är ingen som kommer ge dig kunder , utan du måste ha viljan att skaffa dem själv.

From 1 juni kommer jag finnas heltid på Atletica gym i varberg, det gör mig så glad. där vet jag att jag kommer få det jag behöver. En bra start , massa nya kundmöten och ett yrke som jag för något år sen bara kunde drömma om.

 

Det var min resa i textform, något förkortad, men ändå en resa.

Jag vill lära ut, jag vill få upp svenska folkets ögon, försöka få folk att fatta att den nuvarande korkade utvecklingen och livsstilen inte är något hållbart, vi kommer gå under och det är inte ens någon som drar i handbromsen. det gör mig arg. nu drar jag i handbromsen.

 

- ska man välja att se världen eller ska man välja att ha den kvar, vill man ens ha världen kvar om man inte har sett den ?

 

 

bästatisdagskramar, olivia.