Jag önskar att livet inte skulle göra såhär jävla ont
Jag cyklar längst strandpromenaden, ner mot apelvikens camping och förbi Johns place , kikar in i en helt fantastiskt fin stuga och möts av en familj som sitter och äter söndagsmiddag , allihopa samlade. Mysigt. Dem skrattar åt något och på bordet står det ett helt hav av levande ljus .
oberörda över hur många människor som upplever sitt livs största tragedi, just i denna sekund.
Kylan biter mig i kinderna, luften är frisk och uppiggande.
samtidigt påminns jag av hur människor på andra sidan jordklotet kämpar för att överleva, sörjer sina anhöriga och sitter utan varken hem, vatten, mat eller sjukvård. Total förödelse. Vi öppnar upp våra vackra vedkaminer, vi tänder lyktorna på trappan , en liten hare sitter och betar av det sista gröna gräset . Allhelgona-pumpan sjunger på sin sista melodi. Jag vill att alla i hela världen ska få uppleva just denna sekund , känna sig trygg i sitt egna land och tycka något är vackert.
Jag hörde en tjej på tvn imorse , hon hade mist sju släktingar + sin tvååriga son i tyfonen.
samtidigt som den sköra lilla flicka kämpar för att överleva dagen , just denna sekunden, så traskar jag in i mina varma hemtrevliga lägenhet , överväger att krypa upp i soffan ,sätta på en bra film och göra mig något gott att äta. Mitt dåliga samvete slår mig som en piska i ansiktet när jag öppnar upp kranen och fyller ett glas med kallt , gott , rent vatten , ända upp till kanten. Just i denna stund, tycker jag att livet är så jävla orättvist. Jag skäms över hur saker och ting bara finns här hos oss , vi har mat, vi har trygghet , vi har vatten.
Ibland önskar jag att någon av dessa människor fick byta plats med mig , att få utstå deras smärta, att få låta dem värma sig i min lägenhet, äta god mat och kolla på en bra film i min soffa. Det är det minsta jag skulle kunna göra.
För snart exakt ett år sedan befann vi oss i filippinerna och jag inte undvika tanken på vilka av dessa människor som är i livet idag. Vilka som var i livet igår. Vem av dem som mist sina föräldrar, vem som förlorat en kärlek, eller ett barn.
Första gången jag önskade att jag hade en miljon på kontot var när jag besökte ett zoo i Thailand, så att jag kunde köpa upp hela stället och rädda djuren, idag önskar jag samma önskan igen , för att kunna åka ner till filippinerna och ge alla det minsta dem kan begära , mat för dagen och tak över huvudet . Hade också velat ge dem en hel del kärlek. Så Gud , finns du , så ge mig en miljon nu.
För ....
Tvn spelar bildspel på gråtande barn , skrikande mammor och döda kroppar. Här sitter vi och kan inte ens förstå en bråkdel av vad dem går igenom.
Jag önskar att livet inte skulle göra så här jävla ont .
http://www.svd.se/nyheter/utrikes/historisk-tyfon-plagar-filippinerna_8703964.svd
Snälla
Sms:a AKUT FILIPPINERNA till72900 och ge 50kr.
eller tyfon till 72900 för att ge 100 kr