Välsvarvad kropp, stora bröst, perfekt hy, en utom alla gränser snygg hudfärg,
inte ett enda slitet litet stackars hårstrå på huvudet, det perfekta leende,
jämna tänder,
vita också, som attan.
- allt det där, genom att bara sluka en dryck, gå på diet, äta en frukt,
inte äta frukt,
träna 5 min, det där pulvret, dricka grädde, bara äta kött ,
den där lätta metoden som kommer ge dig den perfekta rumpan.
Dem lovar ny kropp på rekordtid, dem lovar att vi ska rasa i vikt,
-vem vill rasa i vikt och vem vill ha en ny kopp på rekordtid?
visserligen kanske om man hade en tidsmaskin och slapp leva under den tiden då den förändrades.
men så vitt jag vet finns det inga sådana transportmaskiner ännu.
Ju snabbare man går ner i vikt, ju lättare är det att gå upp igen, tillochmed mer där till,
särskilt när man inte har en plan efter sin "kur", det pågrundav att man " håller in" på energi
(kalorier) under en viss tid, och kilona rasar, man når sin målvikt och börja äta som man gjorde innan.
kroppen är rädd för att bli "undermatad" ännu en gång och samlar därför på sig för att klara en
"tuffare tid" igen.
kroppen är smart.
Ett kostupplägg är a och o efter att man gjort någon slags Qickfix, men det skriver dem aldrig om.
4 minuter träning är bättre än inga, frukt är bättre än godis, proteinpulver är bättre än ingen mat alls,
gå ner i vikt är bättre än en hjärtinfarkt. men man måste ha en plan.
Det jag vill säga är att vi alltid matas av att vi vill uppnå någonting helt annat än den vi är,
vi behöver inte ens leta, det dyker upp framför oss hela tiden, vi stöter på det i affären,
nyheterna, facebook, och det dyker upp något sunkigt erbjudande på mailen.
Har vi inte kommit längre ? Har vi inte snart insett att vi måste bryta mönster, vi måste välja bättre
råvaror så att all skitmat tas bort ur sortumentet?
Om vi verkligen sätter oss ner och läser eller upprepar den där meningen som står på framsidan
av aftonbladet så tror jag att dem flesta skulle komma fram till att : okej, det där stämmer inte.
men tyvärr lever vi i ett alldeles för stressat samhälle, vi springer förbi ett tidningsutdrag på kvantum ,
det poppar upp rutor på datorn ( vi behöver inte ens leta efter det)
där det står att dem lovar platt mage på 5 min.
bort med celluliterna på 2, allt ska gå jävligt fort, och det nappar vi på.
För vi lever i den stressen hela tiden.
Allt som går fort är bra, vi vill så himla gärna tro på det där som alla runt om lovar.
En diet kan funka för någon, en annan kan funka för en annan. frågan är ju vad man vill eftersträva,
vad är planen och vad vill jag ha ut av min kosthållning, hur mår man?
och varför behöver vi hela tiden kalla det vi äter för NÅGONTING, vi måste ingå i något fack.
Jag är trött på att folk eftersträvar att ingå i ett fack, vad hände med att bara äta, äta bra mat,
äta normalt, äta som vi gjorde förr, som vi mår bra av. utan att kalla det för en diet.
Ibland hör man till och med folk som frågar vilket diet man går på?
precis som att det skulle vara självklart?
uch uch uch
Vi läser om våra förebilder hit och dit på instagram facebook & twitter,
dem uppdaterar om deras fantastiska dieter, eller deras fantastiska piller som har gjort dem så slanka,
så starka och i så himla bra form.
Dagstidningarna lovar mycket, tyvärr oftast bull shit !
SÅ, EN GÅNG FÖR ALLA : det är träning och medveten kosthållning som gör att dem ser ut sådär.
det finns inga genvägar, vi kan inte gå på en 5:2 metod dem dagar vi känner för det FÖR att resten av
sveriges befolkning gör det, vi kan inte utesluta alla kolhydrat, vi kan inte tro att grädde får oss att
må bra samtidigt som frukt gör oss feta. det är slut med det. punkt
Ett tal av larswinnerbäck någon gång på 90-talet:
Du har ETT ansvar i livet, att älskar dig själv så gott du kan, det är ditt enda ansvar,
ditt enda uppdrag och din enda möjlighet, ingen annan än dig själv är skyldig att göra dig lycklig.
Det är svårt, för dem som inte lyckas blir fulla av avund och gör allt för att du inte ska älska dig själv.
Dem delar exempelvis ut tidningar med perfekta människor i för att du ska inse att du inte duger,
dem tar till vara på ditt tvivel när dem ska sälja bindor, rakhyvlar och deoderanter.
En guldfisk älskar sig själv, en guldfisk lever i nuet, den har vad jag hört ett minne på 5 sek,
det har inte vi människor, vi har ett fantastiskt minne, det kan tyckas ganska meningslöst om vi ältar det
istället för att bara låta det vara. Att älska dig själv, är ingen "satsa på dig själv"- grej,
det är en: "du duger som du är"-grej. Det är dags att uppleva klyschorna,
för det är bättre med en fågel i handen än tio i skogen, det är det. och nu,
i slutet av 90-talet när kvantitet går före kvalité, dem snabba klippens tid,
den hettsiga kroppsfixeringenstid, dem tomma löfterrnas tid,
En tid som behöver så många ordspråk av klyschor över sig, så mycket
att vi snart kan börja leva efter dem, att vi snart kan börja älska oss själva.
Det här är lars winnerbäck för sista gånget i transit i P3.
han är klok.