ptkostolivia

det är inte jag.

jag har fått en hel del kommentarer, en del stärker, en del tvärtom.

så jag tar till mig det, tackar för kommentarer och meddelanden.

det som inte dödar det härdar :)

 

men jag vill förklara en sak, jag gör detta för att jag vill. inte för att framstå som någon ni ska vilja vara. inte för att ni ska tycka det ska vara jobbigt att träna eller laga bra mat, tvärtom. jag vill vara med och påverka denna utvecklingen, vi kan påverka genom att göra vissa aktiva val.

 

På 60-talet ägnade vi i snitt ca 2,5-3 timma i köket per dag, idag lägger vi i bästa fall ca 15min i snitt och 180 minuter på facebook. det säger en hel del. och det är det jag menar med att jag vill vara med och påverka hur framtiden kommer att se ut. jag vet att samhället såg annorluta ut på 60-talet, en del fruar gick hemma osv. men ändå, är det en bra anledning till att vi köper piroger att värma i micron på 2 min? istället för att koka grönsaker på 3?  det finns heller ingen anledning till att sitta på facebook istället för att göra någonting annat som får oss att må bra. men vi är bekvämma. Vi är konsumenterna, det är vi som bestämmer vad som ska finnas i affärerna, det som vi köper kommer fortsätta säljas om vi köper det, köper vi det inte kommer det till slut tas bort ut sortumentet,  det som säljer mest står oftast mycket längre fram och är mer lätttillgängligt , det är också en faktor till varför vi köper det.
 nu kom jag in på något helt annat. så backa bandet.

 

det jag vill säga är att folk inte borde ha en så vrång bild av kost och träning.

jag förstår att ni är trötta på uppdateringar som "idag har jag sprungit 2 mil, skulle kunna springa minst två till, super pigg!" eller varför inte " idag var jag på gymmet 2 timmar, shit vilket pump" , "dags för 15km i vårsolen"

 

men jag jag stör mig inte på er.

Ni får uppdatera om hur mycket ni älskar era hundar, hur högt eran häst hoppar, hur mycket era bäbisar bajsar, utslag hit, utslag dit, sömnlösa nätter, förkylningar, och alla inredningsbilder hit och dit, jag pysslar, är duktig, gör-allt-själv. är inte det stressande? det kanske får mig att må dåligt . lika mycket som min kost och träning för er att må dåligt, tänk på det nästa gång.

 

så fort någon skriver eller bloggar om kost och träning?

då är det jävligt känslig.

taggarna utåt.

ni påstår att ni får dåligt samvete.

ni påstår att vi är duktiga, jag är fan inte duktig.

 

Jag kanske springer den där rundan, jag tar mig till gymmet, inte alltid för att livet är tipp topp eller för att jag vill, utan för att jag vet att jag behöver det, jag mår bra av det efteråt. det ingår i mitt liv, precis som den där koppen kaffe, söndag morgon ingår i ditt liv. jag gör det bara. nästans som att sätta på kaffekokaren. nästan så enkelt är det. för att det är så jag vill leva.

 

jag vill inte påstå att träning & kost kan bota cancern, är nyckeln till att inte få hjärt&-kärl sjukdommar, men jag har valt att testa. för det är värt det.

får den där promenaden mig att må bra, får den mig att undvika eller skuta upp vissa folksjukdommar som sprider sig över Sverige som en löpeld och kanske en för tidig död, så är det värt varenda jävla minut. varenda slag mot boxsäcken, varenda drag i latsmaskinen, varenda sekund i löpspåret, varenda sekund.

 

men nästa gång du uppdaterar något oversentligt om hur mycket du älskar din pojkvän/flickvän/hund eller en bild på en kopp kaffe och fötter mot stranden så kan du skänka en tanke till att kost och träning kan faktiskt också vara njutning, lika mycket som din kopp kaffe, lika mycket som din prinsessbakelse eller dina fötter mot en vit sandstrand.

 

kost och träning kan faktiskt också vara ett intresse, något man brinner för.

det gör jag.

jag är inte fröken duktig,

jag äter godis på lördagar, i soffan, framför tvn, med uppknäppta byxor.
ibland till och med på en vardag.

jag gör det när jag är sugen på det, när jag tycker det är värt det.

det ska vara värt det annars gör jag det inte.

jag gör aktiva val, men jag är inte fröken duktig